Bedömning av barns tillväxt

TILLVÄXT

Om kortvuxenhet, långvuxenhet, huvudomfång, bristande viktökning och riktlinjer för remittering vid avvikelser från tillväxtkurvan.

Födelsevikt

Födelsestorleken är främst beroende på graviditetslängden. Intrauterina faktorer kan påverka och hämma födelsestorleken, men som efter födelsen och under goda levnadsförhållanden kan resultera i en "catch-up" där barnet växer utifrån sin genetiska tillväxtpotential.

Uppgift om födelsevikt ger information om till exempel tillväxthämning, vilket kan vara genetiskt orsakat eller sekundärt orsakat till exempel intrauterina infektioner och/eller sociala missförhållanden som alkoholmissbruk (alkoholfetopati). Orsakerna till låg födelsevikt är komplex men det finns ett klart samband mellan socioekonomiskt lågt status hos föräldrarna och risk för barnet att drabbas av prematuritet, nyföddhetsperiodens sjukdomar, neurologiska skador, beteendestörningar, skolsvårigheter och kardiovaskulära åldersförändringar.

Neonatal viktnedgång

Normalt sker en viktnedgång i medeltal med cirka 6 procent vid dag 2 till 3 (barn förlösta med kejsarsnitt någon dag senare). En viktnedgång med 8 procent eller mer kan tyda på uppfödningssvårigheter. Majoriteten är ikapp sin födelsevikt inom 14 dagar (21)

Kurvreferensen "Göteborg 1974" saknar den normala viktnedgången för nyfödda barn (13). Därför ökar vikten efter viktnedgången mer än kurvlinjerna i tillväxtkurvan, vilket är helt normalt. Referenserna "Sverige 1981" (14) och "WHO 0-5Y" har en viktnedgång första levnadsveckan (16, 17).

Läs mer på Rikshandboken Viktnedgång hos nyfödda

Amningspuckel

En del barn har en markerad tillväxtökning under de första 3-4 månaderna. Övergången från amning till annan mat efter 4-5 månaders ålder brukar resulterar i att ökningen går tillbaka. En sådan övergående tillväxtspurt kallas för amningspuckel. Den är mer markerad hos helt ammade barn vilket referensen för "WHO 0-5 år" visar, som är baserade på barn som mestadels ammades mellan 0-4 månader (16,17). Fettackumuleringen under denna period innebär inte någon risk för bestående fetma.

De svenska tillväxtkurvorna har en förhållandevis liten amningspuckel. Det gör att barnen de första månaderna ofta ökar mer i vikt än kurvlinjerna anger. Då tillväxtspurten återgår vid ungefär ett halvt års ålder börjar barnet i stället vandra nedåt i kurvlinjerna vilket kan skapa oro och frågor på BVC men dessa vandringar nedåt kan således vara helt normala.

Tillväxt 0-6 år

Ett barn förväntas följa sin kanal, det vill säga växa parallellt med kurvlinjerna på tillväxtkurvan. Tillväxtkurvan tar dock inte hänsyn till individuella skillnader i kroppsmognaden. En del barn växer helt enkelt snabbare och andra barn långsammare än kurvlinjerna på tillväxtkurvan.

Förflyttningar på tillväxtkurvorna är särskilt vanliga under de första åren då barnet strävar efter att hitta sin tillväxtkanal, vilket barnet ofta har gjort vid två års ålder.

Kortvuxenhet

Normal födelselängd, men långsam längdtillväxt under första levnadsåret hos barn med normal födelselängd kan vara orsakad av psykosociala faktorer. Bakgrunden kan vara bristande anknytning och postnatal depression hos modern. Men även sällsynta tillstånd som till exempel Noonans eller Turners syndrom kan vara orsaken.

En GH-brist syns oftast med längdavvikelse från cirka åtta månaders ålder, men kan synas tidigare än så.

Vid sjukdomar kan man se ett tillväxtmönster som liknar det friska barnets sökande efter sin tillväxtkanal.  Barn som på grund av sjukdom sjunker i placeringen på längdkurvan kan börja växa efter en ny tillväxtkanal och behöver inte fortsätta sjunka trots pågående sjukdom. Det kan alltså vara svårt att upptäcka, men det vanliga och friska sökande efter sin tillväxtkanal upphör vanligen efter två års ålder, då den friska individen finner och följer sin nya tillväxtkanal.

Vid längdavvikelser som börjar efter två års ålder är det oftast frågan om undernäring eller psyko­sociala skäl. Hypothyreos eller till exempel hypofystumör är mycket ovanliga orsaker.

Ett flertal sjukdomar påverkar vikten lika mycket och ibland mer än längden. Vid till exempel nutritionsstörningar som celiaki kan man ofta först se en nedgång i aktuell viktkanal vilket senare följs av en sjunkande position i längdkanalen.

När ska man skriva remiss till barnläkare? - BLF's delförening för endokrinologi och diabetes

Långvuxenhet

Långvuxenhet orsakas sällan av sjukdom eller är något problem under förskoleåldern. 

En mer långdragen vandring uppåt i kurvlinjerna under flera år kan dock vara onormal särskilt om det inte finns ärftlighet för långvuxenhet i familjen. Likaså kan en plötslig längdökning vara tecken på för tidig pubertetsstart och en kroppsundersökning bör göras. Barn som utvecklar betydande övervikt utvecklar ofta en samtidig längdtillväxt.

Sambandet mellan barnets längd och vikt i SD scores är ungefär 1:0.7. Detta betyder att vid en längd på – 2 SD är genomsnittsvikten –1.4 SD, vid längd 0 SD är vikten 0 SD, vid längd +2 SD är vikten +1.4 SD och så vidare. (22)

Bristande viktökning

Hos barn som tappar i vikt under första levnadshalvåret kan det vara psykosociala faktorer som påverkar amning och uppfödning. Bakgrunden kan vara bristande anknytning och/eller postnatal depression hos modern. En noggrann kroppsundersökning ska göras och urinvägsinfektion bör uteslutas.

Från 4-6 månaders ålder och ofta före 12 månaders ålder (men även under andra levnadsåret och senare) kan celiaki orsaka bristande viktökning. Annan födoämnesintolerans är mindre vanlig som orsak till bristande viktökning.

Hos de minsta barnen kan undervikt utan organisk genes vara orsakat av svåra psykosociala förhållanden och ge upphov till bristande viktökning. En typisk viktkurva då man bör misstänka omsorgssvikt är oregelbundna perioder av viktstagnation eller vikttapp omväxlande med perioder då barnet växer normalt (23).

Undernäring kan förekomma även i Sverige, till exempel om barnet får otillräckligt sammansatt kost som kanske passar föräldrarna, men inte barnet. Ibland har föräldrarna uteslutit födoämnen på grund av rädsla för allergier eller av etiska och ideologiska skäl. Det kan också handla om att barnets förälder själv har en ätstörning.

Det kan också handla om att barnet har särskilda matpreferenser eller allmän ovilja att äta och att familjen lägger mycket tid på att få i barnet mat.

Läs mer på Rikshandboken om Ätsvårigheter/matproblem

Ibland bidrar hälso- och sjukvård till att skapa oro genom att väga och mäta för ofta och att fokusera den nyblivna föräldern på hur många gram barnet borde gå upp.

Underviktiga barn med BMI <-2 SD har svårigheter att hålla en normal tillväxt och tappar ofta i längd på grund av undernäring. ISO-BMI 17 (WHO "thinness" grad 2), är en ännu något lägre gräns och motsvarar jämfört med svenska tillväxtfrekvenser ungefär BMI -2,5 SD.

Läs mer på Rikshandboken om Tillväxtdiagram

När ska man skriva remiss till barnläkare?

Viktökning

Normalt gör barnet en intensiv fettvävsackumulering under de första cirka nio månaderna. Se rubrik amningspuckel. Vid födseln är BMI-medel cirka 14 kg/m² och ökar till omkring 18 kg/m² vid 9-10 månaders ålder och sjunker sedan till cirka 15-16 kg/m² vid 5-7 års ålder (se bild).

Vissa barn startar en ny fettvävsackumulering mellan 2 och 6 år vilket ger en tidigare ökning av BMI. Ju tidigare ökning av BMI istället för den naturliga nedgången (så kallad tidig adiposity rebound) desto större är risken för bestående övervikt och fetma (24)

Det är ovanligt att snabb viktökning orsakas av sjukdom.

Om en snabb viktökning är förenad med en minskning i längdkurvan ska barnet undersökas för att utesluta en endokrin sjukdom som till exempel hypothyreos, ökad cortisolprodukton och tillväxthormonbrist eller ett syndrom som till exempel Prader Willes Syndrom.

Läs mer på Rikshandboken Definitioner av övervikt och fetma, Åtgärder vid övervikt och fetma, Orsaker till övervikt och fetma

Tillväxtstandardkurva för barn enligt WHO

BMI

BMI är ett kroppsmasseindex för att beskriva vikten i förhållande till längden. Men BMI är inte längdneutralt, utan är beroende av bland annat kroppsproportioner, muskelmassa och längden i sig.

Korta ben ger till exempel ett högre BMI än långa ben för samma kroppslängd. Långa barn och barn med större muskelmassa, får generellt ett högre BMI än kortare barn och barn med mindre muskelmassa, trots jämförbara fettvävsmängder. Barn i förskoleålder brukar dock inte skilja sig så mycket åt i muskelmassa. Eftersom det just nu inte finns något annat verktyg rekommenderas ändå barnets BMI-kurva för att följa tillväxtrenden och för att tidigt identifiera förändringar och initiera olika insatser.

En studie med data från drygt 4 700 barn (0-8 år) från olika länder i Europa visade att barns BMI-utveckling kan förutspå ett barns framtida vikt och påvisar därmed att barnets BMI-kurva kan användas som ett objektivt verktyg i det förebyggande arbetet mot övervikt hos barn (25)

Läs mer i Rikshandboken om Definitioner av övervikt och fetma

Huvudomfång

Vanligaste orsaken till litet huvudomfång är genetisk och en bedömning ska alltid göras i förhållande till föräldrarnas huvudomfång. Både stor och liten skalle förekommer i vissa familjer utan det är förknippat med någon störning.

Litet huvudomfång (mindre än -2 SD), eller minskande huvudomfång, kan tyda på allvarlig störning av tillväxten i CNS. Orsaken kan till exempel vara sekundär till intrauterina infektioner eller betingad av teratogena substanser som alkoholmissbruk (alkoholfetopati). Många syndrom har litet skallomfång.

Stort huvudomfång kan också vara ärftligt. Om huvudomfånget under de första levnadsmånaderna accelererar påtagligt ska man misstänka hydrocefalus och mäta med täta intervall - en gång i veckan.

När ska man skriva remiss till barnläkare?

  • Vid en tydlig acceleration på huvudomfångskurvan vid upprepade mätningar (1/vecka)
  • Minskad tillväxt av huvudomfånget med klar sänkning i positionen på kurvan
  • Om en tydlig asymmetri av huvudformen (tidig suturslutning)

Remiss

Tillväxt är känsligt mått på ett barns välbefinnande. Korrekt ifyllda tillväxtkurvor kompletterar anamnesen och somatiskt status och är viktigt vid bedömningen av ett barns såväl fysiska som psykiska hälsotillstånd.

Vid snabba, oväntade avvikelser på tillväxtkurvorna, kontrollera om värdena är rätt registrerade.

När ska man skriva remiss till barnläkare?

Till toppen av sidan