Mat och dryck - översikt

Främja en god ätutveckling

Hur barnhälsovården kan stödja föräldrar och främja en god ätutveckling hos barn. Råd till föräldrar angående mat och måltider samt frågor att ställa till föräldrarna vid stödjande samtal.

För alla

För alla vid behov

För alla

Bidra till barnets ätutveckling och förebygga ätsvårigheter genom samtal, information och vägledning till föräldrar utifrån varje enskilt barns och familjs behov.


Föräldrarnas iakttagelser och frågor uppmärksammas, utforskas och bemöts.


Tidig information och samtal med föräldrar enskilt och/eller i grupp generellt om:

För alla vid behov

Erbjuda ett utökat stöd till de föräldrar som upplever problem med barnets ätande.

Stödet kan bestå av:

  • föräldrasamtal om matsituationen inklusive noggrann anamnes
  • uppföljning av föräldrasamtal
  • samverkan med andra professioner inom BHV, till exempel dietist, läkare, logoped och psykolog.

För alla vid behov

När är det dags att söka utökad hjälp?

Om insatser på BVC inte är tillräckliga erbjuds remiss till annan vårdgivare till exempel dietist, logoped och/eller psykolog.


På flera håll i landet finns specialistteam som ofta kallas: nutritions-, dysfagi-, ät- eller oralmotoriskt team där flera professioner arbetar tillsammans med utredning och behandlingsinsatser. 

Stödjande föräldrasamtal

För att främja en god ätutveckling behöver man locka fram barnets matlust och matglädje. Den grundläggande tanken är att föräldrar bestämmer när och vad barnet ska erbjudas och barnet bestämmer vad och hur mycket hen vill äta. Ett barn ska aldrig tvingas att äta, bara erbjudas mat.

Ett stödjande föräldrarsamtal kan handla om barnets ätande, föräldrarnas förväntningar och deras uppfattning om vad en måltid är. Det är viktigt att förstå hur ätande och matkulturen ser ut i barnets familj för att kunna ge adekvata råd [1].

Undersök barnets psykosociala miljö och ta en noggrann hälsoanamnes på barnet. Sträva efter att barnets båda föräldrar är med vid samtalet för att få en så nyanserad bild av situationen som möjligt.  

Råd till föräldrar angående maten:

  • Tillgång till maten. För att förstå maten behöver barnet få känna på den. Hjärnan förbereder då munnen på vad som kommer: kallt, mjukt, hårt. Barn lär sig genom att utforska och träna. 
  • Servera små portioner så att barnet har en chans att äta upp och eventuellt be om mer. Mycket mat på tallriken kan vara avskräckande. 
  • Erbjud gärna de olika livsmedlen i små skålar på bordet så att barnet kan välja vad hen vill äta.
  • Det behöver alltid finnas något livsmedel som barnet tycker om, och därmed lockar till start av ätande.
  • När barnet ska prova ny maträtt, servera den tillsammans med något som barnet redan föredrar. Barn behöver oftast både se och smaka på ny mat många gånger innan de vant sig vid hur den ser ut, luktar, smakar och känns i munnen. 
  • Att servera livsmedlen var för sig på tallriken gör maten mer lättöverskådlig för barnet.
  • Barn kan vara känsliga runt munnen. Skrapa inte med skeden runt munnen och torka av barnet först när måltiden är färdig. 
  • Tjat, hot och mutor hör inte ihop med mat. Belöna eller bestraffa inte barnet för mängden mat det ätit eller inte ätit. 
  • Låt barnet hjälpa till vid matlagning. En del barn blir nyfikna, vill smaka eller äta under tiden de hjälper till med maten, men kan vara helt ointresserade när mat serveras vid bordet. 

Råd till föräldrar angående måltiderna:

  • Rutiner är bra, det skapar en trygghet för barnet att veta vad som kommer att hända. 
  • Servera mat regelbundet: frukost-mellanmål-lunch-mellanmål-middag-kvällsmål. Många barn äter bättre om det inte går för lång tid mellan målen, 2–3 timmar kan vara ett bra intervall. Att vänta länge mellan målen för att barnet ska bli riktigt hungrig har oftast motsatt effekt.  
  • Ät tillsammans. Barn lär sig genom att härma andras beteenden. Att äta samma mat som föräldrar och andra personer runt bordet, ökar chansen för att barnet ska intressera sig för det som finns på tallriken.  
  • När barnet bjuds in till måltid kan det vara bra att maten redan finns upplagd på tallriken.
  • Korta måltider. Små barn orkar oftast inte sitta stilla länge. Omkring 20 minuter kan vara ett riktmärke att gå efter. En del barn orkar mindre än så och andra längre.  
  • Om barnet har lite svårt att komma i gång att äta kan man hjälpa barnet genom att sätta mat på gaffeln eller skeden, eller hjälpa till att mata några tuggor i början.
  • Det är viktigt att det finns något på tallriken som lockar barnet till ätande vid måltidens start. Man kan då undvika användande av distraktion, såsom leksaker, surfplatta eller tv, för att barnet ska börja äta.

Mål med föräldrasamtal

Målet med föräldrasamtalet är att identifiera risk-och friskfaktorer och tillsammans utarbeta en plan som gynnar barnets ätande. En plan som föräldrarna anser är genomförbar och som de kan stötta varandra i. Det är viktigt att ta reda på vilka förväntningar föräldrarna har, angående ätande och måltider. Föräldrarna kanske önskar att barnet ska äta mer mat, sluta äta på natten, sitta still vid bordet och så vidare. Ätproblemet som föräldrar upplever det, behöver inte betyda att det finns medicinska problem hos barnet. Ibland har föräldrar andra förväntningar än vad barnet klarar av rent utvecklingsmässigt. 

Läs mer på Rikshandboken: Ätsvårigheter

Upplägg för föräldrasamtal

För att få en god helhetsbild av barnets ätande kan frågorna nedan vara bra att ställa.

Utskriftvänlig pdf: Frågor angående barnets ätutveckling

Hälsoanamnes
 

Undersök barnets mående och faktorer av betydelse för ätutveckling:

  • Hur fungerade nutritionen under nyföddhetsperioden: amning, ersättning eller sond?
  • Är barnet friskt, utvecklas och växer i enlighet med sina ärftliga förutsättningar? Viktigt att fylla i föräldralängden och beräkna Target Height. Är föräldrarna oroade över barnets tillväxt? 
  • Finns det medicinska problem som kan påverka tillväxt och aptit till exempel allergier, reflux, tarmtömning eller ont i magen? 
  • Oralmotorik och oral sensorik: fungerar tuggande och sväljande? Förekommer hosta, hulkning eller kräkning vid måltid? 
  • Tänder: kariesförekomst, ont i munnen, tandborstning. Inspektera gärna tänder och munhåla. 
  • Sömn: sover barnet bra? Är barnet för trött för att orka äta? Trötta föräldrar? 

Matintag och måltidsordning

Undersök om familjen har rutiner för måltider, vad barnet äter och hur mycket: 

  • Amningsmönster, ersättning eller välling dag och natt. Småsnuttande? 
  • Frukost-mellanmål-lunch-mellanmål-middag-kvällsmål-nattmål? Vilken tid erbjuds mat?
  • Vad äter och dricker barnet samt hur stor mängd? 
  • Finns det några favoriter eller säkra kort? 

Är det svårt för föräldrar att svara på ovanstående frågor kan BHV-sjuksköterskan be föräldrar föra matdagbok under några dagar i syfte att se ungefärliga mängder och mönster. Man kan då exempelvis upptäcka småätande mellan måltider eller om barnet dricker mycket och blir mätt på det sättet. 

Måltidssituation
 

Undersök hur måltiderna är och hur barnet deltar:

  • Är barnet villigt att komma till matplatsen vid måltid? 
  • Äter familjen tillsammans? Har barnet bestämd matplats? 
  • Äter barnet självt eller matas? Blir barnet tvingat till att äta?
  • Har barnet tillgång till maten och får känna på den? 
  • Hur lång tid tar en måltid? 
  • Behöver barnet avledas med något för att äta? 
  • Äter barnet bra eller bättre någon annanstans?
  • Äter barnet bäst i vaket tillstånd eller halvsovandes?
  • Hur fungerar ätandet på förskolan? 
  • Hur upplever föräldrar måltiden? Vad tycker de fungerar eller inte fungerar?
  • Hur/Vad gör föräldrarna om de upplever att barnet inte fått i sig tillräckligt?

Socialt nätverk 
 

Undersök vilket stöd som familjen har i sin omgivning genom följande frågor:

  • Finns det ett nätverk runt familjen som kan avlasta på olika sätt vid måltider? 
  • Vad säger nätverket om barnets ätande.
  • Finns det ätsvårigheter hos andra i familjen? 

 

Föräldrarnas önskemål med kontakten

Vad vill föräldrarna ha hjälp med? Det är utifrån svaret på den frågan man kan börja ge råd och göra en plan tillsammans med föräldrar om hur de kan förbättra måltidssituationen. 

Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod som BHV-sjuksköterskan med fördel kan använda både när det gäller att förstå vad föräldrar menar med olika uttryck och göra en plan för förändring.

Bedömning av föräldrasamtalet

Dessa frågor kan BHV-sköterskan tänka på under föräldrasamtalet: 

  • Har föräldrarna kunskap om barns ätutveckling? 
  • Finns hos föräldrar eller barn psykiatriska problem, depression eller andra svårigheter som kan störa samspelet barn-förälder och ge mindre tålamod och ork? [2, 3]. 
  • Är ätsvårigheterna av sådan art att de ryms inom ens kunskaper som BHV-sköterska eller behöver andra professioner kopplas in utifrån föräldrasamtalet? 

Exempel på professioner kan vara:  

  • Barnläkare om man misstänker att ätsvårigheterna orsakas av medicinska orsaker. 
  • Logoped om man misstänker att det inte fungerar med att suga, tugga, svälja eller om barnet inte utvecklas i sitt ätande.
  • Tandvården om man ser kariesskador. 
  • Dietist för bedömning och rådgivning om barnets energi- och näringsintag 
  • Föräldra- och barnhälsovårdspsykolog för stöd i föräldrarollen. 
  • Stöd i måltidssituationen kan ges av olika professioner, till exempel: logoped, dietist, psykolog.

Uppföljning av föräldrasamtalet

Syftet med de uppföljande kontakterna är att stötta och lyfta det som föräldrarna gör bra. Boka en tid för ett uppföljande samtal. Det brukar vara bra med en första kontakt inom en till två veckor för att höra hur samtalet och planeringen uppfattades:

  • Har föräldrarna redan börjat förändra något enligt planen, om inte; vad finns det för hinder? 
  • Vad har fungerat eller inte fungerat? 
  • Går ätandet framåt över tid? 
  • Boka tid för nästa kontakt. 
  • Om möjlighet finns kan ett hembesök över en måltid vara ett sätt att bättre förstå ätande och måltidssituation. 

Att förändra rutiner och bryta mönster tar tid och föräldrar kan ha svårt att själva se förändringar som skett. 

När är det dags att söka utökad hjälp?

Vid kvarstående eller ökade problem efter insatser på BVC erbjuds remiss till annan vårdgivare. På vissa håll i landet finns specialistteam som ofta kallas: nutritions-, dysfagi-, ät- eller oralmotoriskt team där flera professioner arbetar tillsammans med utredning och behandlingsinsatser. 

Boktips

  • Sara Ask. Första hjälpen vid matbordet - om barns matkrångel, näringsbehov och smakfavoriter. 2016. 
  • Sara Ask. Prata mat med småbarnsföräldrar, en handbok för barnhälsovården. 2019.
  • Kajsa Lamm och Ann Fernholm. Stora boken om barn och mat. 2019.
  • Sara Ask. Barn och mat – från smakportion till att äta själv. 2018.
  • Kajsa Lamm. När ditt barn inte äter. Praktiska råd för att hitta matlusten. 2015.

 

 

Till toppen av sidan