När något allvarligt händer i en barnfamilj

BEMÖTANDE

BHV-sjuksköterskan får ofta frågor från föräldrar när det inträffat en dramatisk händelse eller upplevelse. Många föräldrar kan hantera situationen om de får konkret vägledning.

Stöd från barnhälsovården

Föräldrar vänder sig ofta till BVC när något allvarligt hänt. Den bästa hjälpen är ofta att få diskutera barnets beteende och vad som hänt med någon man har förtroende för, och som känner familjen sedan tidigare. Där kan BHV-sjuksköterskan göra en viktig insats.

I denna text finns råd man kan ge i de flesta fall. Det finns också litteratur (1) och en folder (2) om föräldrarna vill ha skriftligt material. Konsultera eventuellt MBHV-psykolog angående behov av fler insatser eller vid speciella omständigheter.

När någonting allvarligt händer i en familj som man som BHV-sjuksköterska känner, är det naturligt att bli berörd. Samtala då gärna med BHV-psykologen, närmaste chef eller någon annan som du har förtroende för.

Händelser i barnets familj och närmiljö

Barn märker alltid när något allvarligt händer som påverkar familjen, men alla förstår inte händelsen fullt ut eller reagerar synligt på den. När det gäller yngre barn kan man i allmänhet lita på att en kris- eller sorgereaktion syns utåt.

Det man kan se hos yngre barn är till exempel (3):

  • Stark separationsångest.
  • Skuldkänslor
  • Plötslig rädsla eller ilska.
  • Sömnstörningar och/eller mardrömmar.
  • Tillbakagång i utvecklingen.
  • Huvudvärk
  • Magont
  • Ett dämpat stämningsläge eller annat plötsligt ändrat beteende.

Det vanliga är att barn återhämtar sig spontant. I allmänhet är föräldrarnas förhållningssätt den viktigaste läkande eller lugnande faktorn. Om symtomen är fortsatt starka eller ökar efter en månad kan barnet behöva behandling för traumatisering, liksom om händelsen var dramatisk (till exempel vid mord och självmord, vid bevittnande av närståendes död eller vid misstanke om att barnet upplever skuld för det inträffade). Familjen kan då söka hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Det är viktigt att föräldrarna pratar med barnet om det som hänt. Om föräldern tycker det är svårt att få i gång ett samtal kan man låna en bok om liknande händelser och läsa tillsammans. Det ger barnet tillfälle till frågor och föräldern en möjlighet att få veta hur barnet tänker kring händelsen.

Dödsfall

Barn under fem till sex års ålder förstår inte att döden är definitiv. De väntar sig ofta att den som dött ska komma tillbaka och kan behöva höra många gånger att personen är borta för alltid. Hur föräldrarna beskriver det beror på kultur och tradition. De yngre barnen har svårt att förstå abstrakta förklaringar. Det är bättre att vara konkret, som till exempel: Nu är Pelle med gammelmorfar, de har det bra tillsammans.

Några tips:

  • Undvik uttryck som "sover", "somnat in" eller "rest/gått bort".
  • Ge korrekt men kortfattad information från början. Om man inte kan svara på en fråga säg: Jag vet inte men jag kan försöka ta reda på svaret.
  • Ibland kan svaret bli att ingen kan veta säkert.

Enligt lagen om barn som anhöriga har barn rätt till information, råd och stöd när någon vuxen i familjen plötsligt dör (Hälso- och sjukvårdslagen, 1982:763, 2 g §). Familjen ska då vända sig till den läkare eller mottagning som är ansvarig för den vuxnes vård, alternativt be om mer information från barnombudet på avdelningen eller mottagningen.

Barn upp till två års ålder kan behöva skyddas från föräldrarnas sorgereaktioner, medan de äldre i regel mår bättre av att se och prata om föräldrarnas egna känslor så länge de inte blir överväldigande eller skrämmande. Barn visar inte ledsenhet lika länge som vuxna men sorgereaktioner kan komma tillbaka periodvis. Då får man gå igenom allt som hände igen. Det yngre barnet har glädje av att man sätter ihop ett fotoalbum, en film eller kanske en låda med minnessaker som relaterar till den avlidna. Det blir en hjälp för barnet att bära med sig minnen av den som dött under hens fortsatta liv.

Rutin för BVC när ett listat barn dör

Om du får kännedom om dödsfallet från föräldrarna, beklaga sorgen och ställ en öppen fråga om vad som hänt. Fråga om de önskar hjälp från dig, vårdcentralen eller annan nära samverkansparten som socialrådgivare på familjecentral. Det gäller både föräldrar och eventuella syskon i familjen.

Om du får kännedom om dödsfallet från annan källa och har nära kontakt med familjen kan du välja mellan att ringa dem för ett samtal enligt ovan eller skicka ett kort enligt nedan.

Om du får kännedom om dödsfallet från annan källa och inte haft kontakt med familjen nyligen eller inte alls är det lämpligt att skicka ett ”beklagar sorgen”-kort undertecknat med ditt namn och BVC/vårdcentral. Skriv att de gärna får höra av sig.  Då vet familjen att du vet, och väljer själva om de vill ta kontakt.

Skriv avslutande notat i BHV-journalen, om möjligt med orsaken till dödsfallet.

Händelser utanför närmiljön

I den mån det går bör föräldrar skydda barn i BVC-åldrarna från våldsamma nyhetsinslag eller andra skrämmande teveprogram. En bra regel är att barn inte ska se teve eller film utan vuxet sällskap, såvida man inte sett det förut och känner till innehållet. Ändå kommer barn i fyra till sexårsåldern att uppfatta när något obehagligt händer i världen till exempel via allmänna samtal, löpsedlar och familjemedlemmars kommentarer.

Relaterad information

Till toppen av sidan