Vaccin mot pneumokockinfektion

I Sverige infördes pneumokockvaccination i det allmänna programmet 2009. De pneumokockvacciner som används i dag till barn är konjugerade vacciner. De ger ett immunologiskt minne och är immunogent hos de yngsta barnen till skillnad mot polysackaridvaccinerna som fungerar först från två års ålder.

I konjugatvaccinerna utnyttjas samma teknik som utvecklades för Hib-vaccinerna, det vill säga polysackarider (sockerstrukturer) som kopplats till ett bärarprotein.

Det finns för närvarande (augusti 2023) tre godkända vacciner för barn upp till fem års ålder i Sverige, ett tiovalent-, ett trettonvalent- och ett femtonvalent vaccin som innehåller 10, 13 respektive 15 olika pneumokocktyper.

Skyddseffekt

Vaccinets skyddseffekt mot de invasiva pneumokockinfektioner som ingår i vaccinet är mer än 90 procent. Vaccinet ger också skydd mot andra serotyper genom så kallat korsskydd.  Det har dock inte samma skyddseffekt mot otiter och övre luftvägsinfektioner.

Vaccinets skyddseffekt i en befolkning beror bland annat på vilka pneumokocktyper som cirkulerar i samhället. Även bland ovaccinerade barn och vuxna sker en minskning av invasiva pneumokockinfektioner på grund av minskad smittspridning.

Vaccinet är avdödat. Kvicksilverföreningar ingår inte i vaccinets konserveringsmedel. För övrig information se vaccinets bipacksedel eller Fass.

Vaccinet ska förvaras i 2–8 grader men frostfritt. Undvik att placera vaccinet mot kylelementet i kylskåpet. Vaccinet förstörs vid nedfrysning.

Administrera Vaxneuvance® så snart som möjligt efter att det har tagits ut ur kylskåpet. Håll den förfyllda sprutan horisontellt och skaka den kraftigt för att erhålla en mjölkfärgad suspension. Inspektera suspensionen visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före administrering. Kassera vaccinet om det innehåller partiklar och/eller om det ser missfärgat ut.  För övriga vacciner se Fass.

Vaccinet ska ges intramuskulärt.

Vaccinet ska inte blandas med andra vacciner i samma spruta. Om vaccinet ges samtidigt med andra vacciner, ska injektionerna administreras i olika kroppsdelar.

Mycket god handhygien är nödvändig. Avtvättning eller desinfektion av injektionsstället behövs inte om huden ser ren ut.

Aspiration för att undvika intravasal injektion är inte nödvändig, eftersom stora kärl saknas på rekommenderade injektionsställen.

Lämplig kanyl för späd- och småbarn vid intramuskulär injektion: Blå; 25 millimeter lång och 0,6 millimeter i diameter.

För instruktioner med bilder se Injektionstekniker

Intramuskulär injektion i låret. Låret kan användas som injektionsställe i alla åldrar.

Administration över 1 års ålder

Till barn över 1 år kan intramuskulär injektion även ges i överarmen.

Vaccination mot pneumokocker ska erbjudas upp till 6 års ålder. Hur många doser som behövs beror på ålder vid vaccinationen.

• Vaccination erbjuds vid ordinarie besök inom BHV vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

• När man börjar före 12 månaders ålder ges 3 doser med 2 månader mellan dos 1 och dos 2 och 6 månader mellan dos 2 och 3.

• När man börjar i åldern 12 till 23 månader ges 2 doser med minst 2 månaders intervall.

• När man börjar vid 2 års ålder eller senare ges 1 dos (med Vaxneuvance® eller Prevenar13®) eller 2 doser med minst 2 månaders intervall (Synflorix®).

Läs mer på Rikshandboken Barnvaccinationsprogrammet

Vid feber eller pågående infektion med allmänpåverkan. Pågående antibiotikabehandling innebär i sig ingen kontraindikation.

Läs mer på Rikshandboken Vaccination vid särskilda tillstånd och sjukdomar

Mycket vanliga eller vanliga: Kräkningar, diarré, minskad aptit. Feber över 38 grader Celsius, irritabilitet, sömnighet, orolig sömn. Lokala reaktioner vid injektionsstället till exempel: rodnad, förhårdnad, svullnad, smärta eller ömhet som påverkar rörelser.

Ovanliga: hudutslag.

Sällsynta: kramper inklusive feberkramper, hypotonisk-hyporesponsiv episod (kollaps och/eller medvetandeförlust). Överkänslighetsreaktioner vid injektionsstället till exempel: dermatit, klåda och nässelutslag.

Referenser - Vaccin mot pneumokockinfektion